Somewhere

Sofia Coppola fortsätter konsekvent att – med sitt personliga visuella språk - göra film om människor som sätts på piedestal och isoleras i bubblor av kändisskap eller alltför överdrivna omsorger.

Sofia Coppola berättar med stort självförtroende. Korthugget och stringent ödar hon ingen tid på onödiga förklaringar eller förtydliganden. Det som hänt har hänt, sedan går livet vidare.

...både underhållande och sorgligt.

...om hon vill bli den moderna isolationens och upphöjda utanförskapets Woody Allen, och ta sig an ämnet gång på gång, så gärna för mig.

...jag vill kyssa ett kors när jag tänker på Sophia Coppolas visuella visioner med Somewhere.