Drag Me to Hell

Raimi bygger ett helt tivoli av fasansfulla attraktioner och får kameran att rusa mellan dem likt en unge som käkat för mycket sockervadd. Trots det tappar han aldrig greppet om historien som blir mer gastkramande för varje minut.

...en både rolig, ytterst kladdig och stilmedveten skräckupplevelse – en berg- och dalbanefärd under drygt en och en halv timme för folk som inte knaprar Valium för att hålla ordning på nerverna.

Resultatet i Drag me to hell är som när Phil Spector på höjden av sin förmåga gjorde treminutersmagi av fåniga poplåtar.

Tillbaka där han hör hemma väntar den gamle Evil Dead-regissören inte länge med att fylla skärmen med blod och äckel...

...är en stilenlig orgie i skräckel och skrikskratt, silat genom en berättelse om vad man kanske kan kalla social ångest.