1001 Grams

Kul, nördigt, humanistiskt. Ungefär som nästan lika roande debuten ”Eggs” från 1995.

Det är för Maries förhållande till reskamraten kilot som ”1001 gram” är sevärd. Där finns laddningen, passionen, och en sval skönhet.

Välspelat och behagligt – trots de övertydliga liknelserna mellan vetenskapliga mått och existentiella bryderier.

Det är ett ypperligt tillfälle att lära känna en filmare som på ett sublimt sätt utgår från det outsagda i till synes vardagliga, lätt absurda berättelser, vilka alltid genomsyras av en förlåtande, humanistisk syn på rollgestalterna.