Amour

...en ömsint, och ibland smärtsam, skildring av kärlek och åldrande.

Det är en tung visit hos ålderdomen och det begåvade är att Haneke visar sakerna som de är. Varken mer eller mindre. Ändå är det en väldigt stark upplevelse.

Steg för steg låter Haneke oss följa vägen mot utplånandet och döden utan att väja en sekund. Så här ser det ut, så här kommer de flesta av oss att sluta våra dagar.

...en estetiskt stram, obönhörlig och plågsam berättelse. Det som är vackert är avsaknaden av prat, sentiment, filmisk manipulation. Bilderna är vackert komponerade tablåer, tysta.

Det är en bra film. Inåtvänd, men bra. Den finns i en kammare. I rummet. I borgerligheten.