Blondie

Känslorna ligger och småputtrar i Jesper Ganslandts nya.

Rollfördelningen kan påminna om Maria Bloms "Masjävlar", men miljön är "finare" och berättarstilen en annan. Inga urladdningar som i danske Thomas Vinterbergs "Festen" behövs.

Med ”Blondie” lämnar Jesper Ganslandt det orent kvasidokumentära bildberättandet från sina två föregående filmer. Han pekar nu istället demonstrativt på fiktionen...

...ser man bort från Gynnings kändisskap, upptäcker man en bra debutant som träffsäkert och känsligt ger kött och blod åt just en sådan person.

...bärs av en stark pumpande växelström mellan förtvivlan och kärlek, mellan avstånd och närhet.