Cirkeln

Som ungdomsfilm är detta nästan det starkaste jag har sett sen Lukas Moodysson brände till med Fucking Åmål. Jag inte bara förväntar mig, jag kräver en uppföljare.

Med ”Cirkeln” är det officiellt: Sverige kan också göra slagkraftig fantasy med välgörande lokal känsla.

De magiska inslagen överanvänds inte, i stället byggs filmen långsamt upp till när magin utövas på allvar – och effekten blir desto mer kraftfull.

Agerandet är på det stora hela av god art, fotot mörkt övertygande och specialeffekterna skäms inte för sig.

Det är proffsigt film­berättande av regissören Levan Akin, som med lätt hand ger huvudpersonerna olika personligheter och visar hur de förändras och förenas när magin slår till.