Cloverfield

Det är den klaustrofobiska berättarstilen, inte storyn, som gör att Cloverfield besitter chockverkan och smittande panikkänsla.

Man blir illamående av flera skäl: den extrema närvaron, äckliga effekter, kamerans vildsinta skakningar i handen på en flyende ung man.

Många skrik blir det.

Idén är briljant, masspaniken är oerhört otäck, effekterna är välgjorda...

...är något så ovanligt som en blockbuster som medvetet vill se ”billig” ut, som om ”Godzilla” eller ”King Kong” spelats in enligt Dogma-reglerna.