Historiens största härförare

The Great Commanders

Alexander den store var sin tids störste militäre ledare: ett taktiskt och strategiskt geni. Vid 20 års ålder besegrade den unge kungen de mäktiga perserna. Vid sin död, 32 år gammal, hade Alexander erövrat större delen av den då kända världen.

Genom uppmärksammade militära bedrifter, personligt mod och politisk slughet blev Julias Caesar slutligen konsul i Rom. När Caesars legionärer besegrade gallerna i slaget vid Alesia förändrades maktförhållandena i Europa i grunden.

Napoleon Bonaparte gjorde en militär kometkarriär. Efter en militärkupp 1799 blev han Frankrikes mäktigaste man. År 1804 kröntes han till kejsare och efter slaget i Austerlitz 1805 hade han också lagt under sig Europa.

När det amerikanska inbördeskriget bröt ut var Ulysses Grant en underbetald kontorist. Fyra år senare var han befälhavare över nordsidans arme och två år därefter USA:s president. Han var uthållig och beslutsam.

Under andra världskrigets första år framstod den tyska armén som oövervinnerlig. Sovjetunionens fall tycktes oundvikligt. Men mycket tack vare armégeneral Georgij Zjukovs strategiska klarsynthet och vilja kunde utvecklingen vändas.

År 1805 stod världens största flottor mot varandra väster om Kap Trafalgar i södra Spanien. Slaget om Trafalgar blev en överväldigande brittisk seger. Det var också en taktisk triumf för vice amiral Lord Nelson som stupade sent under slaget.