Mama

Samtidigt serveras oerhört effektiv skräck. Lågintensiv, långsam, krypande.

Alla vet väl att många föräldrar älskar sina barn mycket. I ”Mama” gäller det levande, såväl som döda, ickebiologiska mödrar, med eller utan malar och tatueringar.

Man vågar knappt tänka på vad som skulle hända ifall den här filmens snarstuckna titelfigur skulle haft vägarna förbi. Maken till överbeskyddande snedtändning får man nämligen leta efter.

Storyn bär vissa likheter med Daniel Radcliffe-skräckisen The Woman in Black men lyckas bättre än nämnda film, kanske just för att den rör sig mellan olika stilar och dessutom vågar vara lite äcklig också.

Utan tvekan gör de läckra effekterna, det fantastiska fotot och de rakt igenom fina rollprestationerna den här rysaren till en väldigt bra film.