Mommy

Dolan älskar sina karaktärer, om den saken råder inga tvivel.

...en fenomenal tragedi som med sin ödeläggande chockverkan påminner om en av förra årets bästa filmer, ” Ida”.

...främst bärs filmen av det magiska spelet mellan Dorval och Pilon. Det är ett pärlband av explosiva bråk. Minsta blick eller kommentar från omgivningen är som att peta på ett akut infekterat sår som sätter eld på dem...

Dolan gör egenartade historier om udda människor. Alla hans filmer osar av utanförskap. Känslan av att inte passa in.

Rollprestationerna är superba och filmen fylld av känslor, värme och humor.