Pride

Jag är inte lättrörd på bio, men finalen i Pride tärde på tårkanalerna, och kommer att göra så hos alla som ser filmen. Det hjälper inte om man har ett hjärta av granit.

De brittiska skådespelarna briljerar, från Bill Nighy till Dominic West i osannolikt ful frisyr. Och ut från biografen kommer man med ett nytt hopp om mänskligheten.

Man hade nästan glömt hur självklart det en gång var att bry sig. Jag grät.

Vad kan man mer önska sig den här julen än en riktigt bra, brittisk feelgoodfilm med hjärta, utmärkt soundtrack och ett kraftfullt socialistiskt budskap?

...är en intressant historia efter verkliga händelser och har många bra skådespelare. I ett samhälle med svåra problem lyser hopp och mänsklig godhet.