Stories We Tell

Dokumentären blir en intim upplevelse för alla, en utfrågningsprocess som förutom berättelser och sanningar handlar om sin egen tillblivelse och om filmskapande.

Känsliga samtal, varliga konfrontationer bygger upp en eftertänksam berättelse - lika rolig som allvarsam - om det som blev Sarah.

Hennes film är inte ett en gång för alla slutet familjealbum, utan ett levande och pågående vittnesbörd om ett generationsskifte.

Polley lyckas plocka isär sin film fullständigt – samtidigt som beröringen stannar kvar i märg och ben.

Det är vemodigt, roligt och häpnadsväckande smart – så pass att man nästan tappar andan när filmen mot slutet vecklar ut sig och konstruktionen blir tydlig.