Två dagar, en natt

Deux jours, une nuit

Berättarmässigt är bröderna på topp, konstlösheten ligger bara på ytan, varje scen i det komplexa bygget av möten är suveränt klippt och frånvaron av musik fylls av en fantastiskt rik väv av miljöljud som intensifierar varje bild.

Fotot är naket och icke-insmickrande, ingen musik understryker känslorna utom de gånger Sandra och hennes man lyssnar på bilradion.

Mäktigt melodramatisk, skickligt berättat.

...kännbart filmberättande med full närvaro.

Likt en Robert Guediguian i Marseille eller en Ken Loach i Storbritannien rör de sig i samhällets utkanter eller i den mitt där människor strävar så gott de nu kan i hårda ekonomiska tider.