Blomstertorsk i Bromma

Första gången jag såg miniserien ”Blomstertid” (2009) fick jag samma aha-upplevelse som med ”Torsk på Tallinn” (1999); att det här är riktigt bra.

Jag är en sucker för diskbänksrealism, mörk humor och drama. När jag själv skriver någonting så är det oftast dessa element det kretsar kring. Därför har jag nog egentligen rätt dålig fantasi, när jag tänker efter. Jag har även märkt att jag på senare tid inte kan uppskatta exempelvis en film längre utan att leta efter orealistiska saker eller rena faktafel. Och när jag jag väl hittat för många sådana så måste jag stänga av, i vissa fall, en bra rulle. Jag trodde aldrig för mitt liv att jag skulle bli ”en sån”, men Blomstertid och Torsk på Tallinn förstörde allt.

Visst, Peter Magnussons karaktärer i Blomstertid drar lite åt det extrema hållet, men storyn och skådespelet väger upp det med flera tusen kilo. Om Torsk på Tallinn lärde mig att det finns väldigt många ensamma människor och övervintrade busschaufförer så har nog Blomstertid lärt mig att livet kan bli bättre och att man aldrig för sitt liv ska döma någon. Serien handlar om tre olika personer vid namn Kenneth, Steven och Anders. Under sin skoltid följde och dokumenterade ett kamerateam deras uppväxt. 14 år senare slås kameran på än en gång och vi får nu veta vad som har hänt med killarna och om de följt sina drömmar. Det som gör att Blomstertid hamnar på en snarlik nivå likt den fejkade dokumentärserien ”The Office UK” (2001) är detaljrikedomen. Vartenda minspel känns äkta och vissa saker är verkligen kissa-på-sig-roligt.

Serien är uppdelad i fem avsnitt på tjugo minuter vardera. Samma längd som en långfilm. Och på tal om det så gick en uppföljare till serien på bio nu i våras: ”Tillbaka till Bromma” (2014).

Jag läste ett antal recensioner om filmen i fråga innan jag satte mig i biostolen. Det var uppenbart att recensenterna inte hade sett Blomstertid innan Tillbaka till Bromma. Vilket är ett stort misstag. Jag håller med om att Tillbaka till Bromma inte var tillräckligt bra för bioduken, men det var inte heller meningen från början att den skulle stå på egna ben.  Det är istället en väldigt fin ihopknytning av en säck som jag för alltid kommer bära med mig på ryggen.

httpv://www.youtube.com/watch?v=wNf4vfzGS9M

Blomstertid finner du på C More Play.

Topp 5 fiktiva dokumentärer:

1. The Office (UK)

2. Torsk på Tallinn

3. Borat

4. Blomstertid

5. Spinal Tap

Tjena.

/Roberth